Jaha så var det då nyårsafton igen. Den där dagen när löften ska ges som sen måste hållas hela året för att man inte ska se dum ut. Hur många såna har inte jag gett tror ni? Alldeles för många. Så det här är inget löfte. Det här är en önskan om ett bättre liv.
Jag har insett för en tid sen att jag är matmissbrukare. Man kan vara det på så många olika sätt. Ätstörningar betyder ju inte i sig att man svälter sig. Det kan vara jobbigt rent psykiskt att inte kunna sluta äta också. Och som för alla andra missbruk handlar det väldigt sällan om karaktär. Att inte kunna säga nej är extremt ångestfyllt. Och att inte känna den där känslan när man är mätt är oförklarligt. Om jag inte skämdes så mycket när jag äter alldeles för mycket skulle jag nog aldrig kunna sluta.
Den här bloggen ska handla om ett helt år då jag ska försöka ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Som sagt, det är inget löfte. Det är en önskan. En önskan om att leva mer hälsosamt. Äta mindre, röra på mig mera. Börja igen med att göra saker som får mig att må bra. Ge mer tid till mig själv, och andra.
För visst fan måste det lyckas nån gång? Jag vet att viktminskning inte gör någon lyckligare. Men en kropp jag trivs med kommer troligen ge mig bättre självförtroende, vilket i sin tur kanske gör mig till en lite lyckligare människa. Det är vad jag hoppas iallafall.
Och vet ni, den här gången ska jag ta med mig Erik. Magen ska bort, och vi ska bort från slentrianen. Det måste finnas mer i livet än jobba och äta. Så imorn kör vi. Dag 1 på vårt nya liv.
Fina Lena, kunde inte skrivit det bättre själv ❤️ Jag delar din önskan fullt ut - nu kör vi! Promenader på helgerna? Kram ❤️
SvaraRadera